Helgen som varit har slagit alla rekord i snöande. Till råga på allt skulle jag dessutom jobba och ni som följer bloggen vet ju att jag jobbar i Knalleland. Jag hade planerat allt i minsta detalj och lyckats roffa åt mig bilen i helgen, tilläggas ska väl att jag egentligen inte är superbra på att köra bil. Jag är en sådan där köbildare som hela tiden ligger i exakt rätt hastighet. Hur jag än bär mig åt får jag alltid en riktigt lång kö bakom min bil. Det är helt otroligt att jag kan få så många att köra lagligt.

I vilket fall som helst fegade jag ur och valde att ställa bilen hemma för att istället åka kollektivt. Jag förlorade en hel del tid på det eftersom bussen var rejält försenad, men vad annat kan man begära dagar som dessa. En gnällig kärring steg dock på bussen och påpekade minsann för busschaffisen att han inte höll tabellen. Jag kände bara för att gå fram och slita löständerna ur det oförskämda fruntimmret. Fattar inte varför jag inte gjorde det.

Väl på jobbet i fantastiska Knalleland var det tyvärr stendött. Knappt en pers vågade sig ut och det ska väl i och för sig inte ses som allt för konstigt. Med varningar om snökaos som heter duga höll sig minsta bofink inne. Nu hoppas jag dock att det där äckliga vita som just nu tar upp hela vår stad ska försvinna. Jag vet knappt hur mitt hus ser ut längre. Jag kommer inte ihåg vart i trädgården min egengjorda golfbana är. Jag minns inte utsikten från mitt fönster. Jag kan inte längre åka 300 varv längdskidor runt huset, jag har 2 meter snö på ena sidan! Jag trodde inte jag skulle säga detta men jag saknar nästan regnet...