Idag var dagen då jag skulle möta min loppisskräck öga mot öga. Lukten, människorna, lokalerna och prylarna har tidigare fått mig ur balans och nu var det dags igen. Att handla på loppis kändes äckligt och smutsigt, jag vill ju ha nya fräscha grejer. Varför ens utsätta sig för loppishysterin när man ändå tycker illa om det redan från början? Men som med andra rädslor ska man ju möta dem och därför gav jag loppisskräcken en chans idag.

Så vad tyckte jag egentligen?

Visst luktade det gammalt och "användt" men det luktade inte illa. Smutsigt var det inte, men vissa saker var slitna om jag säger så. Människorna var till en början helt hysteriska och de tre våningarna fylldes till brädden på ett par sekunder. Lokalerna var nästintill fantastiska och jag blev så förundrad över att ett så fint hus kan få vara loppislokal. Tänk att få renovera upp det och göra det riktigt fint! Men med tanke på alla prylar som ska få plats är det väl tur att det är så stort som det faktiskt är. Utbudet av loppisfynd var hysteriskt, det fanns allt och lite till.

Dessvärre eller dessbättre hittade jag inget som tilltalade mitt hem men de allra flesta gick omkring med en proppfull varukorg. Bäst av allt tycker jag var att allt var så bra organiserat. Olika rum hade olika kategorier och det mesta var sorterat färgmässigt. Därför var det lätt att hitta det man sökte om man nu var ute efter något speciellt. Det finaste med hela Gärdhems loppis är att alla de pengar som de får in går till behövande i Vitryssland, dessutom sänder de ner en full lastbil varje månad med nögvändigheter för både vuxna och barn. Fantastiskt!

Kön ringlade sig lång innan portarna slogs upp. Eftersom det var halva priset på de redan billiga loppisprylarna passade många på!

Den granskande loppisminien är på och tänk att jag hittade guldkorn för endast 7 kronor!

Det är inte läge att pruta när min fika kostade 8 kronor!