Idag den 8e augusti 2010 är en milstolpe i
Sandra Arntsbergs liv mina damer och herrar!

Jag har nämligen ÄNTLIGEN tagit mitt körkort! Efter nästan tre månaders hårt slit är det finally mitt!
Jag har dragit ut på det såå länge nu. Men jag gav mig fan på det och nu är jag klar! Känns overkligt och överväldigande roligt!
Nu har jag inte kört på skolan på två veckor medans dom har haft semester, så pappa har fått stå ut med mig istället.

I fredags var det dags för mitt teoriprov. Var inte speciellt nervös innan provet. Jag hade pluggat ganska mycket och har aldrig haft svårt för teoretiska saker. Men när jag väl satt där framför datorn och såg hur svåra frågor det faktiskt var! Då, då var jag nervös! Var heelt övertygad om att jag inte skulle bli godkänd. Satt sist kvar av alla och såg en efter en gå därifrån, godkända och klara. Medans jag satt och svettades in i det sista. Gråtfärdig. Men när jag väl tryckte på knappen och rättade så stod där dom befriande gröna bokstäverna som skrev ut "Du är godkänd". Tack gode gud! Var lycklig i ett par timmar sådär innan jag insåg att hälften var ju faktiskt kvar. Körningen är ju det som jag fasade för allra mest! Men försökte faktiskt lägga alla nervositetskänslor åt sidan så länge. Ingen idé att oroa sig för något som bara kan gå som det går.
Sov faktiskt till och med riktigt bra natten till idag.

Var lugn hela morgonen när jag körde med Svante två lektioner och värmde upp lite. Svettades inte ens! (Det är nämligen så jag mäter nervositet. I olika grader av svett. Och med körlektionerna har mängden svett minskats för varje gång. I början var jag genomblöt, men idag var jag inte ens fuktig. Bra resultat.)

Men SEN. När jag kom hem och fikade med min bror. Då svällade nervositeten över mig som en tsunami i Indiska oceanen. Spydde nästan upp frukosten.
Min bror följde med mig ner och väntade på mig under körningen den gullungen och när jag kom dit så ser jag att jag ska köra med Sandra från bilskolan.
Sandra är dessutom väldigt gullig så kändes bra att hon ville åka med i bilen!
Mannen som skulle bedöma mig såg redan vid första anblick väldigt trevlig ut! David hette han och var precis så trevlig och lugn som jag fick känslan av.
Det hela började med att han kikade av pass o.s.v för att se att allt stod rätt till. Sedan var det alltså dags för den obligatoriska säkerhetskontrollen. Jag hade funderat mycket på detta vilken del jag skulle få. Om jag skulle göra den rätt om jag fick under motorhuven eller lamporna. Om jag skulle glömma av något p.g.a alla nerver.
Men jag fick däcken. Det enklaste och snabbaste. Underbart.
Sedan var det bara att köra iväg. Vid det laget var jag fortfarande sjukt nervös. Backade ur parkeringsplatsen och skulle köra ut och jag kände verkligen hur benet skakade på gasen haha! Men så fort vi kom ut på motorvägen och mot Varberg så lugnade jag mig och det kändes faktiskt riktigt bra! Var hur lugn som helst.
Fick köra igenom lite rondeller, vänstersväng på landsväg (vilket jag hade fasat för lite grann, men därför tränat på extra mycket!). Väl utanför stan bad han mig att gasa upp till 70 och tvärnita på kommando. Det trodde jag inte att dom brukade kolla om man kunde. Men shit vad kul det var! Han sa till och med att det syntes i ögonen på mig att jag gillade det haha.
Djävulen lyste igenom.

Körde vidare på lite småvägar, fick backa runt ett hörn och sen körde jag in till stan igen och parkerade. Svårare än så var det inte! Sen var det över!
Jag andades med extremt korta andetag i väntan på vad han skulle säga efteråt. Sen kom dom förlösande orden. "Jag har godkänt dig". TACK DAVID!
Han sa att jag kunde bli ännu bättre på att kolla i alla backspeglar o.s.v. Att ha en bättre avsökning. Men det är jag medveten om och jag har blivit bra mycket bättre på det redan. Men bättre ska det bli! Nu när jag får köra när jag vill.
Det känns helt fantastiskt att jag klarade både teoriprovet och körprovet på första försöket! Och utan några problem. Det trodde jag aldrig för tre månader sedan! Senast i torsdags sa pappa till mig att jag aldrig kommer få körkort! Så jag är rätt nöjd nu.
Så TACK SVANTE! För allt du har lärt mig, att du har stått ut mig och gjort mig till en så bra förare! Utan dig hade jag aldrig klarat det. Tack också till Borås Trafikskola! Har svårt att tro att det kan finnas en bättre körskola i världen. Utan att överdriva. Alla som jobbar där har fått mig att känna mig så välkommen och har alltid varit otroligt vänliga, trevliga, roliga och hjälpsamma! Hade det inte varit för det så hade jag förmodligen inte klarat det. För det är ju tiden innan uppkörningen som är den jobbiga. Slit-tiden när man inte kan köra bil. Så jag är otroligt tacksam till alla runtomkring för allt dom har gjort. För att ni bidragit till att denna dagen blev den bästa i mitt liv!
Vi ses snart igen när det blir dags för MC-kort! ;)

Nu börjar det faktiskt dra sig mot sitt slut med mina körkortseskapader. 17 maj började äventyret och i augusti är det tänkt att nästa ska börja. Det med det faktiska körkortet i handen. Det riktiga äventyret som jag väntat hela mitt 24-åriga liv på att det ska ta fart!

I förrgår körde jag min sista körlektion på skolan nu innan de stackars körskolelärarna ska få sin välbehövliga semester i två veckor. Det behövs nog efter ett år av påfrestade nerver. Vågar inte ens tänka mig hur det är.

Två körlektioner väntar timmarna innan vad som förhoppningsvis blir min enda uppkörning. Men innan dess så blir det intensiv övningskörning med far min så fort han kommer hem från hockeyläger i Leksand.
Det känns också verkligen som att det är mängdkörning, vana och erfarenhet som behövs nu. Så det är bara att nöta tills dagen med D kommer.

Lite spänt är det och jag längtar så otroligt mycket efter att få köra iväg själv nu. Kan inte fatta att jag inte kört mer bil innan! I love it!

En lite smått roande iaktagelse på körskolan sist var annonsen som någon satt upp på receptionsdisken ...

Behöver den här bilden verkligen några ord?

Nu börjar det bli glesare med körlektionerna för Sandy. I början var det väldigt intensivt med flera lektioner i veckan men nu märks det att man kommit en bra bit! Man börjar känna sig mycket säkrare och nu vill man egentligen bara ha körkortet så att man får ut och köra själv! Drömmer om det nästan varje natt hur det skulle vara att köra bil själv. Men varje gång så tar polisen mig för att jag inte har körkort än haha! I vilket fall har jag det senaste övat ganska mycket på vänstersvängar och motorvägspåfarter och avfarter. Men även det börjar kännas bättre!
Jag fick se att jag hade tagit 29 lektioner nu. Det är en del man hunnit med! Men trots det så trodde jag nog att det skulle vara mer! Känns inte som jag inte gjort nåt annat än kört bil de senaste månaderna.
Jag tror att alla som tar körkort, i alla fall tjejer, känner sig grymt osäkra i början. Tänker att man aldrig kommer klara det eller att man är trög som inte lär sig vissa saker direkt.
 

Men Svante har delat med sig av lite goa historier. Skräckexempel om ni vill.
Jag delar med mig av två här nu så lovar jag att återkomma med fler nästa gång jag har lektion!

Han berättade om en elev som vars lärare hade bett henne att ta handbromsen när dom hade stannat för att bilen säkerligen inte skulle rulla iväg då. Eleven kollade på honom undrande och menade på att nej det skulle hon väl inte göra? Hon protesterade smått men lärare insisterade och tyckte det var konstigt att hon inte ville dra handbromsen. Så eleven sa väl ok då, jag gör det då. Varpå hon lutar sig framåt och lägger handen på fotbromsen!!! Samtidigt då som huvudet går emot ratten och tutar på dom framför.
Lite roligt faktiskt att hon trodde att det var på det viset! Men jag kan berätta för alla er som inte vet tydligen. Att handbromsen är parkeringsbromsen, som man drar med HANDEN. En spak bakom växelspaken.

Historia nummer två handlar om en tjej som precis började sin utbildning på skolan. Första lektionen gick ut på att köra på en vanlig raksträcka, växla lite grann, stanna, kolla, blinka och köra iväg igen osv. Lektionen därpå skulle dom köra vidare och på vägen de körde så kom det självklart lite krokigare väg längre fram där vägen svängde.
När eleven närmade sig kurvorna frågade hon läraren vad hon skulle göra där framme när vägen svängde.
Ja svänga kan ju vara en bra idé tyckte väl läraren då.
Då frågar hon om man gör det med den där, och pekade på ratten. Den där? Ratt heter det! Och verklighetsuppfattning kanske? Hon visste alltså inte att man svänger med ratten. Vad den heter och hur man gör?
Ok att det är svårt att lära sig köra bil men vissa saker är ju bara föör grundläggande!

Ratta in på borasbloggarna.se om två veckor igen så blir det fler galna historier i körkortsväg hoppas jag!

Den frågan har man inte fått en miljon gånger nu. "Hur går det med körkortet då?"

Tyvärr måste jag göra folket besvikna idag. Idag skulle ha varit dagen för min uppskrivning men med lite missförstånd mellan mig och körskolan så var den tyvärr avbokad. Vi pratade om det i förra veckan att det kanske var lite tidigt att skriva upp redan nu, men eftersom jag inte avbokade själv så visste jag inte att dom hade gjort det ändå. Så jag var liksom beredd på vilket som idag! Om det hade varit så att tiden fanns kvar hade jag nog varit ganska förberedd på att göra det ändå och göra ett försök! Men vi tar några dagar till och pluggar och då lär jag vara ännu mer fullärd!

Dock hade jag faktiskt tre körlektioner som tog upp större delen av förmiddagen så det kändes bra att vara pigg och alert för dom och de moment som stod på dagens schema. Den fruktade och omtalade knallelandsrondellen var ett av momenten som skulle tas an och där kan man behöva vara fokuserad tror jag de flesta vet här i Borås! Det blev en hel del andra rondeller också så klart, lite säkerhetskontroll och köra efter tavlor och leta upp vägen och lägga sig i rätt fil och så vidare. Mycket skoj faktiskt! Nu börjar nervositeten släppa mer och mer och det börjar bli riktigt roligt att köra bil! Så utvecklingen går framåt som ni förstår! Idag gjorde vi faktiskt ett litet expriment jag och Svante. Om ni tänker er att ni är en turist i staden och kommer och kör på kungsleden för att sedan svänga ner på lilla brogatan ner mot allégatan. När man först svänger ner där så står det inga skyltar som tyder på att man inte kommer längre, längre ner. Så kör man förbi den enda svängen på höger sida ovanför teliabutiken. Där får man syn på en skylt som säger att man inte kan svänga vänster där nere. Snart ser man skylten rakt fram som visar att vägen endast är till för fordon i linjetrafik så där kan man inte köra. Då tar man naturligt en högersväng som är enda alternativet till sväng som finns kvar. Men då sitter alltså ännu en skylt som förbjuder genomfart för motorfordon. Här är det alltså endast tillåtet att göra en svängom och vända tillbaka upp igen. Vilket skapade ett litet kaos idag runt lunch kan jag berätta för er! Det stoppade upp rätt mycket trafik när jag var mitt uppe i en sväng tillbaka igen. Varför sätter man inte skyltar tidigare då? Så folk fattar att man måste antingen köra på kungsleden bort och ner igen. Eller åtminstone svänga höger tidigare in innan Teliabutiken. Helt galen trafikskyltssituation i alla fall! Men det var kul att se hur det kan gå! Nu får man ju hoppas att det finns någon som förstår detta problem någon gång och sätter upp ordentligt med skyltar!

Så här gjorde jag alltså lite lunchkaos idag med min fina svängom!
Jag säger som Sverker Olofsson, ska det va såhär?

I fredags var jag även på halkbanan och svirade runt! Det var en kul dag i min smak! Vi körde tidigt som skam ifrån körskolan. 06.15 gick bilen tillsammans med lärare Claes och tre andra mycket trevliga elever. Ca 07.20 var vi på plats på Axamo trafikövningsplats i Jönköping. Strax efter blev det en snabb genomgång innan vi delades upp i grupper om tre för att antingen gå ut och börja köra eller gå på teoridelen. För min del blev det körning, och dessutom var jag först ut i första bilen. Man skulle få köra helt själv i bilen (inte som vid Säve där man turas om och åker två elever i bilen), och man var tre bilar iväg på samma bana samtidigt. Sedan sattes man igång av trafikljus så att man inte skulle åka in i varandra på själva halkområdena.

Det var uppbyggt med olika moment där man skulle göra olika typer av inbromsningar i olika hastigheter. Man skulle gira, sladda, testa att gasa upp i fart och försöka svänga på halka. Underlaget skulle föreställa känslan av att köra på packad snö. Och så halt som det var på bara snö då, då kan jag säga att för fort kör man gärna icke när det är halt! Det är verkligen bra att få veta hur bilen reagerar så att man verkligen väljer rätt hastighet och handlingsberedskap när det väl gäller sedan!
Vi fick även möjlighet att lyssna på lite teori efter körningen. Lite filmer som visar hur illa det kan gå och som visar hur man bäst ska göra när det gäller säkerheten. Vi fick se exempel på olyckor som hänt, eller rättare sagt resterna av dom.
Där fanns en bil som krockat med en älg, älgen låg då in i bilen genom vindrutan. Den värsta bilen var den lilla röda. Jag såg först inte vad som hade hänt med den. Men så gick man runt på sidan och såg att det låg en motorcykel INUTI bilen! Helt galet. Det var alltså ett pensionärspar som gjorde en vänstersväng  och trodde väl att dom hade gott om tid att svänga innan motorcykeln kom. Men MCn körde i 200 km/h och körde rätt in i bilen som flög upp i luften. Ingen överlevde och man fick ta blodprover på kroppsdelarna man hittade för att kunna identifiera människorna och vilka delar som hörde ihop. Så fruktansvärt så det finns inga ord för det!
Det var också väldigt intressant att se hur mycket sprit det är i alkoholhaltiga drycker som vi förtär. Ca 22 cl i en flaska vin bara. Det är ganska många timmars förbränning för att kunna bli duglig i trafiken igen på det!
Så överlag var det en väldigt matnyttig dag för Sandy och hennes körkortsutbildning i fredags!
Hela helgen har faktiskt gått helt åt att övningsköra och plugga på teorin konstant också så har inte ens tagit mig tid att blogga om det! Galet.

Men nu har ni lite bättre koll ni som undrar hur det går med körkortet!

Idag var det dags för den numera obligatoriska "Riskettan" som den så fint heter. Det är ett moment i riskutbildning på skolan. Detta är alltså inte halkan gott folk. Utan en teoretisk lektion på ca tre timmar där man lyssnar och diskuterar risker i traffiken. Framförallt hur alkohol, droger och trötthet påverkar. Lektionen startade med en avskräckande video som har gjorts i syfte att visa hur illa det faktiskt går när man inte tar det försiktigt när det gäller dom här grejerna. Väldigt gripande och man blir tagen av detta oavsett vem man är. Är du extra känslig så kolla inte!

Fortsättningsvis fick vi ta del av en hel del bra information och berättelser om det verkliga livet. De som tycker att denna lektion är onödig har fel. Även om man tycker att man har koll på det där och själv aldrig skulle sätta sig och köra onykter till exempel. Så är det nyttigt att veta hur andra kan bete sig och man blir nog lite extra försiktig själv när man får tänka lite på detta.
Lära vidare lite till familj och vänner som inte vet.

Några spännande nyheter vad som komma skall inom några år inom körkorts-branschen är:

- Att även i Sverige kommer man inte få prata i mobiltelefon när man kör bil. Det är alltså lättare att köra med 0.8 promille alkohol i blodet än med en mobiltelefon. Något att tänka på. Handsfree kommer att vara tillåtet men om du ändå hamnar i en olycka med handsfree på så är det du som får ta straffet.

- Alkolås kommer att finnas i alla bilar framöver. Inte bara vissa fordon, utan det ska införas överallt för att komma närmare nollvisionen med antalet döda i trafiken.

- Privat övningskörning kommer att se sina sista år framöver. I framtiden blir det till att bara köra på körskola. Hur detta ska lösa sig ekonomiskt är fortfarande oklart. Men en intressant idé är att man inför körkortsutbildning igenom gymnasiet för alla elever. Mycket klokt tycker jag! Det hoppas vi på!

- Kan även bli så att man inte får köra på nattetid innan prövningstiden går ut! Som de har i Finland tydligen.

Så förändringar KOMMER att ske för att se till att vi lever i ett trafiksäkert land! Jag tycker det låter helt förträffligt bra! 

 Körlektion nummer 343 är över. Känns det som i alla fall! Nej skämt och sido. Förutom att det var oliiiiidligt varmt att sitta i en bil i tre timmar en dag som denna, så var det riktigt roligt! 
Idag övade vi på backa, vända, backa, vända, backa, backa, backa. Och parkering av alla dess sorter. Klurigt men tar man det lugnt och bara gör det så går det jättebra. Kände mig faktiskt inte ett dugg rädd eller nervös över det idag.

Jag är lite av en back-expert nu. Kungen av backning kan man säga. Eller ja, så mycket man kan vara efter så kort tid åtminstone! Galet svårt att veta exakt hur stor bilen är bara men det kommer väl.

Slutar man aldrig bli nervös inför varje körlektion? Nu har jag ändå kört hyffsat många, men känns det mindre pirrigt innan jag ska sätta mig i bilen? Har jag mindre ångest dagen innan? Kan jag sova bättre natten innan? Nej.

Men det löser sig. Hur som helst tycker jag att gårdagens lektion gick över förväntan. Kände mig så mycket mer säker, redan från start. Snart kommer dom kalla mig Sandra "Rally" Arntsberg!

Den här gången fick jag köra hela vägen tillbaka till skolan! Ni vet där utanför i branta backen vid Borås Trafikskola och Helens Beauty center? Det har vart min skräck hela tiden men jag klarat! Happyface.

Fick även äntligen blåsa i alkolåset! Sköj var det! Klarade det som tur var. Hoppades på att jag var nykter, men man vet ju aldrig.

Ända sedan första körlektionen har jag försökt leta upp mitt körkortstillstånd för att kunna visa att jag har tillåtelse att övningsköra. Det har varit spårlöst försvunnet. Mailat och ringt Trafikstyrelsen men inget svar på mailen och när jag har försökt ringa så säger en telefonsvarare, "Det är för många som ringer just nu, ring tillbaka senare." Den var ny! När kön är för lång för att kunna vänta i telefonen!

I vilket fall som helst så kom det ett glädjande brev hem på posten idag! Då har dom gullegrisarna sett mitt fina mail redan första dagen och skickat iväg ett nytt tillstånd till mig så att jag har det på papper nu! Så himla glad i själen blev jag.

Många problem ska man stöta på innan det här körkortet är i hamn! Men det känns bra på något sätt. För er som läser och funderar på att ta körkort snart, ni kan ju lära er av mina misstag och veta hur ni ska göra i dessa uppkomna situationer! Bra va? Funderade på att krocka igår för lite drama och en bra story till bloggen. Men fick tänka på säkerheten först. Svante tyckte inte att det var en bra idé. Men än kan vad som helst hända så håll i hatten!

Nu ska jag läsa på lite i böckerna också! Har sedan tidigare gått på alla teorilektioner och gjort hundratals prov på skolan i mitt tidigare försök till att ta körkort. Och det rekommenderar jag! Visst måste jag läsa på allt igen men det märks att mycket ligger därbak i huvudet så det hjälper att ta till alla medel som skolan erbjuder!

Det viktiga är trots allt att KUNNA köra bil när du har ditt körkort. Inte att klara uppkörningen/uppskrivningen bara. Så jag försöker träna så mycket jag kan!

Då var även dagens tre körlektioner till ända! Puh säger jag bara. Jag kan nog med all säkerhet säga att jag inte har någon talang för bilkörning. Det är liksom inte min grej. Det är bara så. Men jag ska kämpa gärnet och bli grym på det så småningom. Jag har en tendens att skita i saker när jag inte är bra på det. Hatar att göra saker som jag inte kan. Enda tjusningen jag kan se i det är utmaningen. Det var likadant när jag skulle lära mig åka skridskor och spela hockey. Stod vid sargen och sa till pappa att jag aldrig kommer lära mig! Men nu kan jag det. Så det är väl bara att kötta!

Men som sagt är lilla Sandy en väldans tankspridd tjej och detta skulle märkas av även idag. Jag var helt inställd på att det skulle vara lektion mellan 13-15 idag. Men fem i halv tolv ringer Svante och säger att det var en lektion till inbokad. Vilket innebar att den skulle börja om tio min. Bra Sandy. Så Svante fick komma och hämta mig hemma och så körde vi i mina trakter. Det var ju bra att det löste sig, men ändå rätt typiskt mig nu för tiden. Ingen koll på mitt liv längre. Något har fått mig ur balans.
Däremot gick körningen hyffsat bra. Bättre än igår tycker jag nog. Det blev lite startande i backe, både uppför och nedför. Och en heeel del växlande vill jag lova.
Detta var alltså allt för denna veckan kära vänner. Nästa onsdag fortsätter äventyret med bla att backa! Det lär bli intressant att se hur det går! Tills dess ska jag försöka läsa på lite i alla hundra miljoners böcker och broschyrer jag har fått. Förhoppningsvis köra lite med pappa innan dess också. Nu får det bli en dusch! Man blir genomsvett av allt nervöst körande!

Ja som några av utav er kanske har förstått så ska jag Sandra Arntsberg nu ta körkort. Detta ska jag göra med hjälp av min gode kollega Marias stöd och Borås Trafikskola. Och detta tänkte jag dela med er kära bloggläsare!
Dels för att jag tror att det kan bli ett äventyr vi alla sent ska glömma. Men också för att jag tror att det finns många nervösa människor därute som ska ta körkort och inte riktigt vet hur det går till, hur svårt det är, vilka känslor som är inblandade och vad som kan hända under tiden! Där ställer jag upp för mina medmänniskor och ska ge er den här informationen. Jag ska, kan man säga, infiltrera sanningen bakom körkortet. Förhoppningsvis är den inte lika hemsk som jag i mina nervösa mardrömmar tror!

Idag började alltså denna resa. Tre lektioner stod på schemat och väl där träffade jag personen som förmodligen kommer att bli galen på mig de närmaste veckorna. Läraren Svante.
Man kan ju säga som så att det inte började på bästa möjliga sätt. Tre saker skulle jag ha med mig dit. Hade jag glömt två av dom? Ja det hade jag. Det enda jag kom ihåg var den lilla övningsboken.
Blåsgrejen till alkolåset. Inte med. Körkortstillståndet, det viktigaste av allt. Inte med.
Så för vad allt dom vet så kunde jag kört full utan tillstånd! Bra start. Dock var jag nykter som en dag och tillståndet är där hemma och i sin ordning så dom behöver inte oroa sig.

Dom kommer få lära sig att Sandy är en väldigt tankspridd människa. Något som återkom under sista lektionen för dagen då min koncentration och fokus helt hade runnit ut. Jag tror jag slutade använda hjärnan någon gång runt 14.23. Utan Svantes tålamod, kompetens och erfarenhet hade en annan förmodligen inte orkat med mig!
Men överlag är jag väldigt nöjd över dagen. Jag lever och jag har tagit steget och bara gjort det. Den värsta nervositeten har släppt. Nu gäller det bara att överleva morgondagen. Nu är jag nog mest nervös för att jag aldrig kommer att bli bättre på detta och få hjärnsläpp när det är ännu mer trafik ute. Men det återstår att se mina kära vänner! Så stay tuned.. Fortsättning följer.