Idag den 8e augusti 2010 är en milstolpe i
Sandra Arntsbergs liv mina damer och herrar!
Jag har nämligen ÄNTLIGEN tagit mitt körkort! Efter nästan tre månaders hårt slit är det finally mitt!
Jag har dragit ut på det såå länge nu. Men jag gav mig fan på det och nu är jag klar! Känns overkligt och överväldigande roligt!
Nu har jag inte kört på skolan på två veckor medans dom har haft semester, så pappa har fått stå ut med mig istället.
I fredags var det dags för mitt teoriprov. Var inte speciellt nervös innan provet. Jag hade pluggat ganska mycket och har aldrig haft svårt för teoretiska saker. Men när jag väl satt där framför datorn och såg hur svåra frågor det faktiskt var! Då, då var jag nervös! Var heelt övertygad om att jag inte skulle bli godkänd. Satt sist kvar av alla och såg en efter en gå därifrån, godkända och klara. Medans jag satt och svettades in i det sista. Gråtfärdig. Men när jag väl tryckte på knappen och rättade så stod där dom befriande gröna bokstäverna som skrev ut "Du är godkänd". Tack gode gud! Var lycklig i ett par timmar sådär innan jag insåg att hälften var ju faktiskt kvar. Körningen är ju det som jag fasade för allra mest! Men försökte faktiskt lägga alla nervositetskänslor åt sidan så länge. Ingen idé att oroa sig för något som bara kan gå som det går.
Sov faktiskt till och med riktigt bra natten till idag.
Var lugn hela morgonen när jag körde med Svante två lektioner och värmde upp lite. Svettades inte ens! (Det är nämligen så jag mäter nervositet. I olika grader av svett. Och med körlektionerna har mängden svett minskats för varje gång. I början var jag genomblöt, men idag var jag inte ens fuktig. Bra resultat.)
Men SEN. När jag kom hem och fikade med min bror. Då svällade nervositeten över mig som en tsunami i Indiska oceanen. Spydde nästan upp frukosten.
Min bror följde med mig ner och väntade på mig under körningen den gullungen och när jag kom dit så ser jag att jag ska köra med Sandra från bilskolan.
Sandra är dessutom väldigt gullig så kändes bra att hon ville åka med i bilen!
Mannen som skulle bedöma mig såg redan vid första anblick väldigt trevlig ut! David hette han och var precis så trevlig och lugn som jag fick känslan av.
Det hela började med att han kikade av pass o.s.v för att se att allt stod rätt till. Sedan var det alltså dags för den obligatoriska säkerhetskontrollen. Jag hade funderat mycket på detta vilken del jag skulle få. Om jag skulle göra den rätt om jag fick under motorhuven eller lamporna. Om jag skulle glömma av något p.g.a alla nerver.
Men jag fick däcken. Det enklaste och snabbaste. Underbart.
Sedan var det bara att köra iväg. Vid det laget var jag fortfarande sjukt nervös. Backade ur parkeringsplatsen och skulle köra ut och jag kände verkligen hur benet skakade på gasen haha! Men så fort vi kom ut på motorvägen och mot Varberg så lugnade jag mig och det kändes faktiskt riktigt bra! Var hur lugn som helst.
Fick köra igenom lite rondeller, vänstersväng på landsväg (vilket jag hade fasat för lite grann, men därför tränat på extra mycket!). Väl utanför stan bad han mig att gasa upp till 70 och tvärnita på kommando. Det trodde jag inte att dom brukade kolla om man kunde. Men shit vad kul det var! Han sa till och med att det syntes i ögonen på mig att jag gillade det haha.
Djävulen lyste igenom.
Körde vidare på lite småvägar, fick backa runt ett hörn och sen körde jag in till stan igen och parkerade. Svårare än så var det inte! Sen var det över!
Jag andades med extremt korta andetag i väntan på vad han skulle säga efteråt. Sen kom dom förlösande orden. "Jag har godkänt dig". TACK DAVID!
Han sa att jag kunde bli ännu bättre på att kolla i alla backspeglar o.s.v. Att ha en bättre avsökning. Men det är jag medveten om och jag har blivit bra mycket bättre på det redan. Men bättre ska det bli! Nu när jag får köra när jag vill.
Det känns helt fantastiskt att jag klarade både teoriprovet och körprovet på första försöket! Och utan några problem. Det trodde jag aldrig för tre månader sedan! Senast i torsdags sa pappa till mig att jag aldrig kommer få körkort! Så jag är rätt nöjd nu.
Så TACK SVANTE! För allt du har lärt mig, att du har stått ut mig och gjort mig till en så bra förare! Utan dig hade jag aldrig klarat det. Tack också till Borås Trafikskola! Har svårt att tro att det kan finnas en bättre körskola i världen. Utan att överdriva. Alla som jobbar där har fått mig att känna mig så välkommen och har alltid varit otroligt vänliga, trevliga, roliga och hjälpsamma! Hade det inte varit för det så hade jag förmodligen inte klarat det. För det är ju tiden innan uppkörningen som är den jobbiga. Slit-tiden när man inte kan köra bil. Så jag är otroligt tacksam till alla runtomkring för allt dom har gjort. För att ni bidragit till att denna dagen blev den bästa i mitt liv!
Vi ses snart igen när det blir dags för MC-kort! ;)


.jpg)



.jpg)


.jpg)
.jpg)






